Angela, Angelika

Dagens namn av Bengt af Klintberg

Angela är ett kvinnonamn av italienskt ursprung som är bildat till angelo ’ängel’. Det kan även ha uppstått som kortform av Angelika eller det italienska Angelina. Angelika är bildat av latinets angelica ’den änglalika’.

Angela har funnits i svenskt namnskick sedan 1868. Även om ursprunget är italienskt har inflytandet från engelskspråkiga länder säkert bidragit till dess spridning i Sverige under 1900-talet. Det hade en uppgång under 1960- och 70-talen och bars vid millennieskiftet av omkring 3000 kvinnor.

Angelika, tidigast stavat Angelica, nådde Sverige 1806 och fick spridning genom en på sin tid välkänd dikt av Bernard Elis Malmström, elegin ”Angelika” (1840). I slutet av 1970-talet var namnet betydligt sällsyntare än Angela, men under 90-talet blev det ett modenamn. Vid millennieskiftet fanns det omkring 11000 kvinnor, de flesta mycket unga, som hette Angelica och omkring 2000 som stavade namnet Angelika.

Under tidigare århundraden var dagens namn Agaton till minne av en romersk soldat som led martyrdöden. Agaton fanns kvar i 1901 års namnlängd men utmönstrades i tvånamnslängden från 1993, eftersom det då bara återstod ett par hundra svenskar som bar namnet. I dag lever det främst kvar i barnlitteraturen genom Nils-Olof Franzéns böcker om Agaton Sax. Namnparet Angela – Angelika har funnits i almanackan sedan 1993.

Om Författaren

Bengt af Klintberg är bl.a. författare till Namnen i almanackan: fakta och kulturhistoria om svenska förnamn. Bland hans tidigare böcker kan nämnas Hallå där, köp blåbär: rim och ramsor, Kuttrasju: folkloristiska och kulturhistoriska essäer, Råttan i pizzan: folksägner i vår tid och Den stulna njuren: sägner och rykten i vår tid.

"Klintbergare" kom att bli en benämning på en skröna, en skröna som är så bra att många tror att den är sann, t. ex råttan i pizzan, den stulna njuren etc.

Bengt af Klintberg är folklivsforskare. Han ingick i det arbetsutskott som ligger bakom 2001 års namnlängd. Han blev filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet 2000.