Disa, Hjördis

Dagens namn av Bengt af Klintberg

Det nordiska kvinnonamnet Disa har uppstått som en kortform av kvinnonamn med efterleden -dis, t.ex. Hjördis och Tordis. Ordet dís är den fornvästnordiska beteckningen på ett slags kvinnliga gudaväsen. Kvinnonamnet Hjördis är sammansatt av det isländska substantivet hjörr ’svärd’ och dis ’gudinna’.

Den nordiska mytologins diser uppträdde kollektivt och var mottagare av offer vid den s.k. disabloten. Trosföreställningarna om deras verksamhet liknade dem som omgav fylgiorna och valkyriorna. Namnet på diserna har levt kvar i ordet distingen som ursprungligen var de

tingsförhandlingar som hölls i förbindelse med disabloten. I kristen medeltid hölls distingen i Uppsala vid kyndelsmässan i början av februari, och den åtföljdes av en marknad som alltjämt äger rum i början av februari.

Till distingsmarknaden kom folk inte bara från Uppsalas omgivningar utan från hela Norrland. På 1600-talet spelade studenterna vid universitetet upp skådespelet ”Disa”, författat av Johannes Messenius, där Disa framställs som en klok bonddotter som blir drottning och räddar landet från hungersnöd genom att se till att de norrländska landskapen koloniseras. Antagligen är det Messenius som har skapat namnet Disa för att förklara ordet disting.

Disa började användas som dopnamn i slutet av 1700-talet och var populärt i början av 1900-talet. Då som nu var det vanligast i Norrland. Vid millennieskiftet bars det av omkring 1500 kvinnor.

Det tidigaste svenska belägget för Hjördis är från 1877. Namnet är det vanligaste svenska kvinnonamnet med efterleden -dis. De övriga – Tordis, Herdis, Gundis, Valdis – har alla som mest ett par hundra bärare. Hjördis var särskilt vanligt i början av 1900-talet (t.ex. skådespelerskan Hjördis Petterson, 1908–88, och operasångerskan Hjördis Schymberg, f. 1909) men höll sig populärt ännu under 1920- och 30-talen. Vid millennieskiftet bars namnet av omkring 6500 kvinnor i Sverige.

Före 1901 var dagens namn Blasius till minne av en biskop i Kappadokien i nuvarande Turkiet som led martyrdöden på 300-talet. Han kunde bota sjukdomar och hade god hand med vilda djur och har blivit läkarnas skyddspatron. I den kyrkliga konsten avbildas han oftast omgiven av djur och med två ljus i handen. Det gamla folkliga namnet på dagen var Blåsmäss. Den dagen fick man inte göra några arbeten som gick runt, t.ex. spinna, för då skulle taken blåsa av husen.

Blasius byttes 1901 ut mot Disa, som i tvånamnslängden från 1993 fick bilda namnpar med Hjördis.

Om Författaren

Bengt af Klintberg är bl.a. författare till Namnen i almanackan: fakta och kulturhistoria om svenska förnamn. Bland hans tidigare böcker kan nämnas Hallå där, köp blåbär: rim och ramsor, Kuttrasju: folkloristiska och kulturhistoriska essäer, Råttan i pizzan: folksägner i vår tid och Den stulna njuren: sägner och rykten i vår tid.

"Klintbergare" kom att bli en benämning på en skröna, en skröna som är så bra att många tror att den är sann, t. ex råttan i pizzan, den stulna njuren etc.

Bengt af Klintberg är folklivsforskare. Han ingick i det arbetsutskott som ligger bakom 2001 års namnlängd. Han blev filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet 2000.