Jakob

Dagens namn av Bengt af Klintberg

Jakob är ett mansnamn av hebreiskt ursprung. Dess betydelse är omdiskuterad, men en traditionell tolkning är att namnet betyder ’hälhållaren’, eftersom det berättas i Gamla testamentet (1 Mos. 25:26) att Jakob höll sin äldre tvillingbror Esau i hälen när de föddes.

Denne Jakob blev, tillsammans med sin far Isak och farfar Abraham, en av de tre judiska patriarkerna. Men det är inte han som är ihågkommen på dagens datum utan en nytestamentlig Jakob, som liksom sin bror Johannes var en av Jesu lärjungar och son till Sebedeus. Han omtalas ibland som Jacob d.ä. för att man ska kunna skilja honom från hans namne bland lärjungarna, Jakob d.y. (se 1.5). När Herodes Agrippa lät halshugga honom år 44 blev han den förste av apostlarna som led martyrdöden. Enligt legenden missionerade han i Spanien, vilket har lett till att kulten av honom är särskilt intensiv där. Hans kyrka i Santiago (= Sankt Jakob) de Compostela vid Atlantkusten var under medeltiden den mest besökta vallfartsorten efter Jerusalem och Rom och besöks än i dag av otaliga pilgrimer. Sankt Jakob avbildas med pilgrimsattributen hatt och musselskal.

I Sverige var Jakobsdagen, liksom de andra apostladagarna, halv helgdag till och med 1772.

Det äldsta svenska belägget för namnet är från 1000-talet, då det fanns en sveakonung vid namn Anund Jakob (ca 1008–ca 1050). Det blev tidigt ett allmogenamn som sällan förekom inom aristokratin. Den fornsvenska formen var Jakop, som utvecklades till Jap, Jåp (jfr ordet snåljåp, egentligen ’Snål-Jakob’). En medeltida smekform är Jeppe, som i Skåne även förekommer i sidoformen Jeppa.

Namnet förekommer i de flesta europeiska språk. Den italienska formen är Giacomo, den franska Jacques, den spanska Jaime och den engelska James. Det sistnämnda namnet har burits av flera engelska och skotska kungar. Två smekformer av James, som har blivit populära namn även i Sverige, är Jim och Jimmy. I Danmark har formen Jep utvecklats till Ib, och i finskan finns formen Jaakko.

Jakobdagen har haft samma rykte för väta som fruntimmersveckan. I Norge kallas dagen Jakob Våthatt. I Dalarna har man sagt: ”Jakob skakar på sleven.”

Namnets popularitet har växlat. Det var vanligt på 1700-talet (t.ex. kemisten Jöns Jacob Berzelius, 1779–1848) men gick tillbaka under den nordiska namnrenässansen på 1800-talet. Sedan 1970-talet befinner det sig på frammarsch. Vid mitten av 70-talet fanns det omkring 6000 svenskar som hette Jakob eller Jacob. Vid millennieskiftet hade siffran stigit till omkring 18000.

I gamla almanackor stod det Jacobus på dagens datum, vilket 1901 ändrades till Jakob. Tvånamnslängden från 1993 lanserade namnparet Jakob – James, men i den nya namnlängden står Jakob åter som enda namn.

Om Författaren

Bengt af Klintberg är bl.a. författare till Namnen i almanackan: fakta och kulturhistoria om svenska förnamn. Bland hans tidigare böcker kan nämnas Hallå där, köp blåbär: rim och ramsor, Kuttrasju: folkloristiska och kulturhistoriska essäer, Råttan i pizzan: folksägner i vår tid och Den stulna njuren: sägner och rykten i vår tid.

"Klintbergare" kom att bli en benämning på en skröna, en skröna som är så bra att många tror att den är sann, t. ex råttan i pizzan, den stulna njuren etc.

Bengt af Klintberg är folklivsforskare. Han ingick i det arbetsutskott som ligger bakom 2001 års namnlängd. Han blev filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet 2000.