Knut / Tjugondedag jul

Dagens namn av Bengt af Klintberg

Knut är ett mansnamn av nordiskt ursprung, vars betydelse är omdiskuterad. Den vanligaste uppfattningen är att det är ett ursprungligt binamn, identiskt med substantivet knut. Möjligen har det från början uttryckt den magiska tankegången att man genom namnet ”slog en knut” så att barnet blev det sista i barnaskaran.

Under medeltiden bars namnet av flera danska och svenska kungar. I Danmark regerade på 1000-talet Knut den helige, som länge var ihågkommen i svenska almanackor på sin dödsdag 10 juli, oftast med den latinska namnformen Canutus.

Men den Knut som lämnat efter sig de mest varaktiga spåren i vår almanacka är den danske hertigen Knut Lavard, född ca 1096 och mördad den 7 januari 1131. Mordet var anstiftat av hans kusin Magnus Nilsson som såg Knut som en rival om Danmarks tron. Hans maka Ingeborg var havande, och sonen Valdemar (kung av Danmark från 1157) lyckades 1169 få fadern helgonförklarad.

Knut Lavards dödsdag råkade bli den dag då julhelgen var slut. På Knutdagen den 7 januari var man tillbaka i vardagen. Men vid slutet av 1600-talet förlängdes julfirandet en vecka, och Knut flyttades år 1680 från 7 till 13 januari. Bakgrunden var att varje stor kyrkohögtid i äldre tid hade en efterfest åtta dagar senare, en s.k. oktav.

När Knut flyttades till 13 januari följde det gamla talesättet ”Knut driver julen ut” med. Upptåg som tidigare hört till 7 januari flyttades till tjugondedag jul eller kvällen innan, t.ex. seden att klä ut sig till knutgubbar. Den lever fortfarande kvar i några delar av Sverige, särskilt i trakten kring Sunne i Värmland, där både barn och vuxna går runt till grannarna med masker för ansiktet. I Gimo i norra Roslagen ordnas ett tåg genom samhället där deltagarna bär stora papier-maché-masker som föreställer kända personer. Seden liknar karnevalsupptågen i katolska länder men är inte gammal vallontradition som många tror utan en rätt sen omformning av den traditionella knutgubbeseden.

Under 1900-talet har det varit vanligt att man ställer till med julgransplundringar på tjugondag Knut som slutar med att granen slängs ut. Därav rimmet: ”Tjugondag Knut åker granen ut!”

Som förnamn har Knut varit på retur sedan början av 1900-talet. Vid millennieskiftet bars det av drygt 20000 svenskar. Den vanligaste smekformen, Knutte, ingår i kåsören Red Tops ord för en ung motorcyklist, skinnknutte.

I våra äldsta almanackor är dagens namn Hilarius till minne av en biskop i Poitiers på 300-talet. Hans minnesdag var ursprungligen 14.1 men flyttades därifrån till dagens datum.

Om Författaren

Bengt af Klintberg är bl.a. författare till Namnen i almanackan: fakta och kulturhistoria om svenska förnamn. Bland hans tidigare böcker kan nämnas Hallå där, köp blåbär: rim och ramsor, Kuttrasju: folkloristiska och kulturhistoriska essäer, Råttan i pizzan: folksägner i vår tid och Den stulna njuren: sägner och rykten i vår tid.

"Klintbergare" kom att bli en benämning på en skröna, en skröna som är så bra att många tror att den är sann, t. ex råttan i pizzan, den stulna njuren etc.

Bengt af Klintberg är folklivsforskare. Han ingick i det arbetsutskott som ligger bakom 2001 års namnlängd. Han blev filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet 2000.