Lars

Dagens namn av Bengt af Klintberg

Mansnamnet Lars är den nordiska formen av latinets Laurentius, som betyder ’man från Laurentum’ (en stad i Italien). Laurentum är i sin tur sannolikt bildat till det latinska ordet laurea ’lager’.

Laurentius hette en diakon i Rom som dog martyrdöden år 258 och fick sin minnesdag på dagens datum. Den 10 augusti år 955 besegrade den tysk-romerske kejsaren Otto den store magyarerna i ett fältslag och hindrade dem därmed att tränga vidare norrut. Sankt Laurentius fick äran av den lyckliga utgången, och i hela norra Europa vigdes kyrkor åt honom. I Lund blev han skyddspatron för domkyrkan som stod färdig på 1100-talet. Den lundensiska sägnen om jätten Finn berättar hur Sankt Laurentius får jätten att bygga kyrkan och slipper undan betalningen genom att han får vetskap om jättens hemliga namn (se vidare 16.10). I den kyrkliga konsten avbildas Sankt Laurentius med ett halster, eftersom han enligt legenden brändes levande på ett sådant.

I det svenska bondesamhället var Larsmässan en märkesdag. På flera orter, bl.a. i Göteborg, hölls marknad denna dag. I norra Sverige räknades Lars liksom de båda följande dagarna Susanna och Klara till järnnätterna, då den första höstfrosten kunde skada åkerns gröda. I vissa delar av Sverige ville man förr inte plocka blåbär efter Larsmässan; talesättet var att ”Lasse hade pissat på blåbären”.

Kulten av Sankt Laurentius ledde till att namnet Lars (i Finland Lauri) efterhand fick stor spridning i Norden. Den latinska formen Laurentius är belagd i Sverige sedan 1100-talet, medan namnet Lars har använts sedan 1500-talet. Två av våra främsta 1600-talspoeter bar det: Lars Wivallius och Lars ”Lucidor” Johansson. Det blev ett vanligt bondenamn i äldre tiders Sverige och var under tre årtionden av 1900-talet (3050-talen) det vanligaste tilltalsnamnet på nyfödda pojkar. Vid millennieskiftet fanns det omkring 245000 svenskar som hette Lars, vilket gör namnet till det tredje vanligaste mansnamnet i Sverige (efter Erik/Eric och Karl/Carl). Den vanligaste smekformen, känd sedan 1300-talet, är Lasse.

Före 1901 stod det Laurentius i svenska almanackor på dagens datum. Det ersattes 1901 av Lars. I tvånamnslängden från 1993 introducerades namnparet Lars – Lorentz, men i den nya namnlängden är Lars åter enda namnet på grund av dess betydelse som gammal märkesdag.

Om Författaren

Bengt af Klintberg är bl.a. författare till Namnen i almanackan: fakta och kulturhistoria om svenska förnamn. Bland hans tidigare böcker kan nämnas Hallå där, köp blåbär: rim och ramsor, Kuttrasju: folkloristiska och kulturhistoriska essäer, Råttan i pizzan: folksägner i vår tid och Den stulna njuren: sägner och rykten i vår tid.

"Klintbergare" kom att bli en benämning på en skröna, en skröna som är så bra att många tror att den är sann, t. ex råttan i pizzan, den stulna njuren etc.

Bengt af Klintberg är folklivsforskare. Han ingick i det arbetsutskott som ligger bakom 2001 års namnlängd. Han blev filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet 2000.