Pontus, Marina

Dagens namn av Bengt af Klintberg

Mansnamnet Pontus har härletts till det grekiska ordet póntos ’hav’ men har även förklarats som en kortform av påvenamnet Pontianus. Marina är femininformen av det latinska mansnamnet Marinus som är bildat till mare ’hav’.

Pontus är ett namn som i vår tid bara tycks förekomma i Sverige. Hit kom det under 1500-talets senare hälft med krigaren Pontus De la Gardie, som var född omkring 1520 i södra Frankrike och som under sitt äventyrliga liv hann med att bli svensk ståthållare i Estland, friherre och Johan III:s svärson (han gifte sig med en illegitim dotter till kungen). Namnet Pontus hade han troligen fått på grund av den vurm för antika romerska namn som fanns i Europa på 1500-talet. Men under antiken förekom inte Pontus som personnamn. Släktnamnet Pontius fanns (Pilatus är den mest kände) liksom Ponticus (’invånare från kustländerna vid Svarta havet’) och påvenamnet Pontianus (’invånare från Pontia’, en ö inte långt från Rom). Det är sannolikt det sistnämnda namnet som har förkortats till Pontus.

Ännu under 1900-talets förra hälft var Pontus ett rätt ovanligt namn. Konstmuseichefen Pontus Hultén (f. 1924) lade sig till med det som vuxen; som barn hette han Karl Gunnar. Under senare hälften av 1900-talet har dess popularitet varit i stadigt ökande med en topp vid mitten av 90-talet, och vid millennieskiftet fanns det omkring 13000 svenskar som hette Pontus.

Namnet Marina fick spridning i Europa under senmedeltiden tack vare ett populärt helgon med samma namn, vars historiska existens är osäker. Legenden om henne innehåller många fantastiska inslag, som att hon slukades av en drake men överlevde genom att draken strax efteråt sprack. Namnet fanns i Sverige redan 1304 och fick spridning även i Danmark, där formen Maren uppstod under senmedeltiden och blev mycket vanligt i bondemiljö. Hos oss var Marina ett populärt flicknamn på 1960- och 70-talen, vilket kan bero på att den rysk-franska skådespelerskan Marina Vlady då var en uppmärksammad filmstjärna. Vid millennieskiftet låg siffran på de svenskor som bar namnet omkring 9000.

I vår äldsta almanacka från 1585 var dagens namn Potentia efter en martyr som annars har haft 19 maj som sin dag. Det byttes snart ut mot Pontianus till minne av påven och helgonet på 200-talet med detta namn. Detta namn ändrades i sin tur mot slutet av 1700-talet till Pontus som har funnits kvar sedan dess. I tvånamnslängden från 1993 lanserades namnparet Pontus – Pia, men i den nya namnlängden möter vi i stället två namn som båda kan föras tillbaka på ett ord för ’hav’.

Om Författaren

Bengt af Klintberg är bl.a. författare till Namnen i almanackan: fakta och kulturhistoria om svenska förnamn. Bland hans tidigare böcker kan nämnas Hallå där, köp blåbär: rim och ramsor, Kuttrasju: folkloristiska och kulturhistoriska essäer, Råttan i pizzan: folksägner i vår tid och Den stulna njuren: sägner och rykten i vår tid.

"Klintbergare" kom att bli en benämning på en skröna, en skröna som är så bra att många tror att den är sann, t. ex råttan i pizzan, den stulna njuren etc.

Bengt af Klintberg är folklivsforskare. Han ingick i det arbetsutskott som ligger bakom 2001 års namnlängd. Han blev filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet 2000.