Tomas

Dagens namn av Bengt af Klintberg

Tomas, Thomas, är den grekiska formen av ett hebreiskt mansnamn Toma som betyder ’tvilling’.

Tomas var namnet på en av Jesu tolv lärjungar. Enligt Johannesevangeliet ville han först inte tro att Jesus var uppstånden, vilket gav honom binamnet ”tvivlaren”. Som apostel ska han ha predikat och lidit martyrdöden i Indien. Hans reliker ska ha anlänt därifrån till staden Edessa i Syrien på dagens datum, som därför har blivit hans minnesdag. Aposteln Tomas namn är knutet till flera tidiga kristna skrifter, t.ex. det apokryfiska Tomas barndomsevangelium, där det berättas hur barnet Jesus formar och ger liv åt lerfåglar.

Många framstående teologiska författare har senare burit namnet, t.ex. Thomas av Aquino (ca 1225–1274) och Thomas a Kempis (ca 1380–1471). Ett svenskt exempel är biskop Thomas i Strängnäs (ca 1380–1443) som skrev den berömda Frihetsvisan (”Frihet är det bästa ting / som sökas kan all världen kring”).

Det äldsta svenska belägget för namnet är en inskription på en runsten från omkring 1200. Sin riktigt stora utbredning fick det först på 1900-talet. Ökningen tog fart på 1930-talet (t.ex. poeten Tomas Tranströmer, f. 1931) och nådde sin höjdpunkt på 60-talet. Om man slår ihop stavningarna Thomas (som är den vanligare) och Tomas, så bars namnet vid millennieskiftet av omkring 89000 svenskar, vilket placerar det bland de 25 vanligaste mansnamnen i Sverige.

Thomas är ett vanligt namn i den engelskspråkiga världen, och därifrån kommer kort- och smekformerna Tom och Tommy, som även de har haft framgång i Sverige på 1900-talet, särskilt under senare hälften. Tom finns dokumenterat sedan 1822 och förekom i flera litterära succéer på 1800-talet, t.ex. Mark Twains ”Tom Sawyers äventyr”. Det hade en uppgång under 1900-talets två sista årtionden och bärs i dag av omkring 7500 svenskar. Tommy, Thommy, var särskilt populärt på 1950-talet och hade vid millennieskiftet en frekvens på omkring 44000.

I äldre tid var Tomasmäss, som 21 december har kallats, en viktig märkesdag. Liksom de övriga apostladagarna var den halv helgdag till och med 1772. Tomasdagen var julfridens första dag, vilket särskilt i Finlands svenskbygder har markerats genom att man satte upp s.k. Tomaskors utanför husen. Julölet skulle vara färdigbryggt, vilket gav dagen namnet ”Tomas fylletunna”. När vi gick över till den gregorianska tideräkningen 1753 kom traditioner i förbindelse med vintersolståndet att överflyttas från Lucia till Tomas; bl.a. trodde man att allehanda övernaturliga väsen var i farten under tomasnatten.

I gamla almanackor stod det Tomas apostel på dagens datum, detta för att skilja namnet från Tomas biskop (se 29.12). 1901 års namnlängdskommitté behöll Tomas (utan tillägg) på dagens datum. I tvånamnslängden från 1993 lanserades namnparet Tomas – Tom, men i den nya namnlängden står Tomas åter som enda namn.

Om Författaren

Bengt af Klintberg är bl.a. författare till Namnen i almanackan: fakta och kulturhistoria om svenska förnamn. Bland hans tidigare böcker kan nämnas Hallå där, köp blåbär: rim och ramsor, Kuttrasju: folkloristiska och kulturhistoriska essäer, Råttan i pizzan: folksägner i vår tid och Den stulna njuren: sägner och rykten i vår tid.

"Klintbergare" kom att bli en benämning på en skröna, en skröna som är så bra att många tror att den är sann, t. ex råttan i pizzan, den stulna njuren etc.

Bengt af Klintberg är folklivsforskare. Han ingick i det arbetsutskott som ligger bakom 2001 års namnlängd. Han blev filosofie hedersdoktor vid Stockholms universitet 2000.